onsdag 21 april 2010

Film som ersättare för sagoberättande

Jag missade tyvärr föreläsningen ”Berättelser i kulturmiljön” men tänkte ändå skriva lite om berättelser, framförallt om sagor. När jag var liten var sagor bland det bästa som fanns. Varje kväll vid läggdags var någon stackars vuxen tvungen att läsa en saga, eller hitta på en egen att berätta. Med tiden blev sagorna färre men filmerna desto fler. Framförallt var det Disneyfilmer som dominerade. Disneys koncept är (eller har varit) att ta en känd saga och ”Disneyfiera” den. På så sätt har sagor från olika länder och kulturer fått nytt liv, både bröderna Grimm-sagor som Askungen, H.C. Andersens Lilla sjöjungfrun, den italienska Pinocchio och till och med Shakespeares Hamlet (Lejonkungen).
Något har gått förlorat i övergången från muntliga berättelser till filmatiserade sagor. Den mänskliga, personliga kontakten, möjligheten till att själv vara med och skapa och ändra berättelsen eller att ställa frågor och den egna kulturella anknytningen. Men mycket har också vunnits. Sagorna har blivit tillgängliga för fler barn, det kulturella utbytet har ökat i och med att man kan ta del av berättelser från olika kulturer och (den animerade) filmens globala uttryck har brutit språk- och läsbarriärer. Genom att vara medveten om nackdelarna och kompensera för dessa och genom att tillvara fördelarna på rätt sätt finns det mycket att vinna på filmen som sagoförmedlare. Samtidigt får man inte glömma att få saker slår en bra saga berättad på ett riktigt bra sätt.

4 kommentarer:

  1. intressant, hade inte en aning att Lejonkungen byggde på Hamlet, men där ser man :)

    SvaraRadera
  2. Det är ingen direktanpassning, men det finns många gemensamma drag och många av huvudfrågorna är desamma. Lejonkungen är tack och lov inte lika allvarlig och slutar lite lyckligare :)
    Det är ju väldigt intressant att se hur en av litteraturens största verk utvecklats och gjorts om på detta vis och blivit till ett annat väldigt känt verk, då Lejonkungen faktiskt kan räknas som en av filmvärldens största (trots att den är animerad). Aktivt bruk av kulturarv som i sig blir kulturarv, inte illa :)

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg! Det är riktigt intressant det där, och det är ju inte bara Disney som använder sig av det konceptet. T.ex. baseras ju en stor del av "O Brother, Where Art Thou?" på Odyssén, ytterligare ett exempel på ett känt historiskt verk som blivit moderniserat i filmformat och även om den aldrig blev riktigt lika stor som Lejonkungen så är det ju en välkänd film.

    SvaraRadera
  4. Väldigt intressant! Det är ganska många sagor som ha filmatiserats som man inte tänker på. Lejonkungen då tex. Filmen som sagoförmedlare tror jag är väldigt bra mest för det kulturella utbytet du nämner. Jag håller med om att få höra en bra historia berättas på ett bra sätt är alltid mysigt!

    SvaraRadera