måndag 12 april 2010

Tidsresa, roller & identitet

Snart reser vi, med hjälp av Kalmar läns museum bakåt i tiden, till år 1904. Tidsresan ska gestaltas omkring klapphuset på kattrumpan och allt ska vara så autentiskt som möjligt. Med hjälp av bland annat tvättning, vedhuggning och matlagning, ska vi försöka levandegöra "tiden". Mitt i allt existerande gatuliv ska en man från Amerika återkomma för att träffa sin kusin. Mannen berättar om livet på andra sidan och människorna lyssnar och undrar om det verkligen kan vara sant. Runt om i världen pågår bland annat kolonialismen och därmed också blodiga krig. De flesta står på boernas sida och Storbritannien står därmed inte högt i kurs.

Efter att vi träffat Ebbe Westergren och Helen Eklund på Kalmar läns museum och fått information om hur tidsresan ska gå till, går mina tankar till att försöka förstå vad de menar med att man i resan spelar sig själv. Mina första funderingar var att det kändes mer som om det handlade om att spela teater, visserligen är det "jag" som ska göra tidsresan men det är ju ändå i en helt annan tid och en helt annan roll. Jag har ägnat dagen till att försöka förstå vad tidsresan kan innebära.

Mina funderingar kretsar runt roller och identitet. Flera gånger varje dag ikläder vi oss olika roller i det verkliga livet. Dessa roller består av en massa val men i slutänden är det alltid jag som väljer vem jag ska vara. Det samhälle, den kultur vi lever i, skapar visserligen rollernas konturer, men det är ändå vi som står för regin. Precis som vi väljer roller i livet, väljer vi roller i tidsresan, vi har bara andra kulturella ramar. I detta sammanhang börjar jag förstå vad som menas med att man, i tidsresan, spelar sig själv. Troligtvis får man då inga givna repliker utan du hämtar replikerna i dig själv, fast i vetskapen om vad som händer i världen år 1904.

Känslan att vara samma person trots alla olika roller man framträder i, måste vara kärnan i en människas identitet. Känslan av att vara oförändlig, gör att man då borde vara lite mer än summan av alla roller. Jag tror att identiteten formas i ett växelspel mellan individ och samhälle. Vi har en kärna som består av det äkta ”jaget”, men kärnan omformas i mötet med världen utanför. Helen Eklund berättade att man lär känna sig själv i tidsresan. Det betyder kanske att man kan ana vem man skulle ha varit om man levde år 1904. Min nyfikenhet inför tidsresan är stor! Det ska bli spännande att få se om vi lyckas levandegöra historien.

/Sofie

3 kommentarer:

  1. Sofie, det här var väldigt intressant. Själv har jag funderat mycket på att man spelar sig själv i en annan tid, men jag kunde inte sätter ord på det.Att man lära känna sig själv i tidsresan, vilket innebär att man arbetar med sin identitet, är något som är svårt förståligt om man aldrig har varit med om en tidsresa. Att identideten formas i ett växelspel mellan individ och samhället kan jag fullständigt håller med om.

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det intressant!! Jag vet att man ibland, har färdiga roller och repliker i tidsresor..., men det känns som att det ger mer att komma underfund med vem man tror att man skulle vara. Det sätter i gång tankar!

    /Sofie

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg! Jag har också sett på tidsresor som att man måste spela en slags teater. Att kunna vara sig själv i en annan miljö och annat slags samhälle och lära av sig själv i den är ett intressant perspektiv, då jag håller med dig om att identiteten formas mellan individ och samhället.

    SvaraRadera