tisdag 22 juni 2010

Från Kulturmiljöprogrammets besök i Vimmerby



Att leva i en kuliss

Vimmerby är en stad som de flesta säkerligen förknippar med Astrid Lindgren. I denna miljö hämtade hon inspiration till många av sina berättelser och här finner vi också hennes barndomshem Näs. I ”Astrid Lingrens värld” har man skapat olika miljöer från hennes böcker och på Näs har man också möjlighet att få en guidad visning i hennes barndomshem. Många älskar hennes böcker och turism i staden är därför stor.

Med kulturmiljöprogrammet fick vi möjlighet att titta in bakom Vimmerbys kulisser och kunde därmed orientera oss i stadens möjligheter och problematik. Vi fick bland annat träffa Birgitta Bergqvist som är VD för ”Vimmerby Turism & Näringsliv AB”. Besöket vittnade om de boendes, ibland, motsträvighet att bemöta turisternas önskemål. Det är bland annat knappa öppettider i butikerna och det finns inte tillräckligt med restauranger, vilket gör att besökare åker vidare efter dagens sevärdheter.

Efter besöket börjde jag fundera på varför invånarna inte vill möta turisternas önskemål, det gynnar ju alla? Jag kom då att tänka på seminariet med Gunilla Runesson från Gotlands högskola som vi hade om medeltida Gotland. Hon berättade bland annat om möjligheter och problem med Visbys utveckling. Invånarna måste följa många regler om de ville bygga nytt eller bygga ut. Utveckling kunde många gånger förhindras på grund av bevarandesynpunkten. Hon berättade också hur Visby på somrarna "blivit stockholmarnas" och visbyborna måste "fly" för att finna lite lugn och ro. Det har, till stor del, blivit turisternas medeltid. Jag undrar om det är denna rädsla som speglar vimmerbybornas motsträvighet att bemöta turismen?

Det jag upptäckte genom Runessons föreläsning om Gotland och besöket i Vimmerby var att det inte handlar om att kika in bakom kulissen, utan det handlar mer om att man befinner sig i kulissen, att de som bor där lever i en kuliss. Men frågan är, som sagt, om inte alla ha rätt till kulturmiljön som finns bevarad? Det skapas också nya kulturmiljöer som ska passa in i befintliga temat och hur stor talan borde de boende ha i denna fråga? Känner mig lite splittrad i mina åsikter och det skulle därför vara intressant att höra vad ni tycker.

/Sofie Harri

tisdag 8 juni 2010

Tidsresan till stenåldern

A pros pros tidsresor. Tyvärr så kunde jag inte delta i tidsresan som genomfördes i kursen Kulturmiljö och kommunikation. Men nu får jag en annan chans.
I morgon ska jag resa till stenåldern. En grundskola i Kalmar ska genomföra resan. Skolan hade ett tidigare samarbete med Kalmar Länsmuseum, men tyvärr så är ekonomin ganska begränsat och man har helt enkelt inte råd att "köpa in" en tidsresa. Trots detta problem vill man gärna fortsätta att förmedla historien till barnen genom en förflyttning av tid och rum; en upplevelse av tiden.
Själv var jag inte involverat i planeringen, och vet knappt hur man tänker om tidsresor.
Det jag vet är :
att dagen ska tillbringas i skogen iklädd i tidsenliga kläder
att det finns olika stationer och
att det ska lagas mat som man gjorde på stenåldern.
Just nu känns det väldigt spännande och se hur man tolka den förflutna tiden och vad det är man vill förmedla till barnen. Vad är det som barnen kommer och berätta om efter resan?
Jag väntar med spänning på morgon dagen.

måndag 7 juni 2010

Kulturmiljö vs tillgänglighet

Projektarbetet ligger bakom oss nu, men just detta arbete har satt igång många tankar hos mig. Min grupp skulle rekommendera en av fyra platser i Kalmar slott för en installation av en hiss.

Frågan som kom upp under arbetet var om bevarandet av en kulturmiljö är viktigare än att göra en kulturmiljö tillgängligt för alla. Frågan som jag ställer mig nu i efterhand är :
Vad förmedla man om bevarandet av kulturmiljön kommer före tillgängligheten?
Jag har inget svar på det, men tycker att det är ett väldigt svårt fråga.
Själv påstå jag att tillgängligheten skulle komma i första hand. Kulturen skulle vara tillgängligt för alla och detta inkludera enligt mig även unika kulturmiljöer som möjligen behöva förstöras till en viss del för att når detta mål.
Dessutom vill jag påstår att ett bevarande av ett kulturmiljö som möjligen inte är tillgänglig för en stor del av befolkningen kan ses som en kuliss. Hur mycket värde kan man se i en miljö som inte eller bara till en liten del används?
Jag skulle uppskatta att få lite reaktioner på detta inlägg!