fredag 17 september 2010

Privatägda kulturmiljöer

Vi var i Vimmerby för ett tag sen med klassen och besökte Astrid Lindgrens Näs. Detta var väldigt intressant och kul eftersom hennes karaktärer verkligen är nostalgi för mig. Bland annat besökte vi platsen där barnen i Bullerbyn spelades in och det var riktigt kul att se det med egna ögon på plats istället via TV:n. Vi fick då också reda på att dessa bostäder idag är privatägda och området runt omkring. Detta gäller även Astrid Lindgrens hus som ägs av hennes släktingar. Jag fick då tanken hur dessa kulturmiljöer underhålls och bevaras och vems ansvar det är? Jag antar att det är ägarna själva som står för ansvaret för detta. Det borde vara en större press att känna att man har ansvaret för en nationell kulturmiljö. Jag vet inte hur detta egentligen ligger till och vem som har sista ordet om det gäller en förändring av en privatägd kulturmiljö. Däremot tror jag inte man har hand om en privatägd kulturmiljö om man känner att man inte kan ta hand om det. Jag tycker att ägarna ska ha sista ordet i det för de förstår att det är något speciellt med det.

Vad tycker ni om detta?

Digitalisering

Sen jag började på det här programmet “kulturmiljöprogrammet” har jag märkt att jag tänker mer på det. Bland nyheterna t.e.x men också när jag varit ute och kört bil. Jag körde en fin skogsväg för ett tag sen och tänkte “undra om det gömmer sig någon kulturmiljö där inne i skogen?”. Senare kom jag på att man faktiskt kan kolla upp det via fornsök. Det finns även så man kan se bilder på olika fynd eller kulturmiljöer via riksantikvarieämbetet. Det mesta av vår kulturmiljö har börjat digitaliseras.

Detta tycker jag är bra då man får bättre tillgång till kulturmiljöerna runtomkring och se det från datorn direkt. Det negativa är att man inte får samma känsla av att uppskatta kulturmiljöerna på samma sätt genom att använda sina sinnen än om man skulle vara på plats.

Ska vi fortsätta att utveckla digitalisering av kulturmiljöerna?

Än en gång var det genom Tvn som mina tankar kommer ifrån. “Vampyrprinsessan” heter dokumentären.

Den handlade bl.a om att de hade gjort arkeologiska utgrävningar och hittat de första arkeologiska bevisen på att människor varit rädda för vampyrer

. De arkeologiska fynden de gjorde hade man sett att de lagt stenar i munnen på dom, en hade fått avhugget huvudet och hade det mellan knäna och så låg de i nord-sydlig riktning istället för de andra på kyrkogården. Även tunga stenar på gravarna har påträffats.

Detta är bevis på att man var rädd för vampyrer inte att de inte existerat. Jag tror inte det spelar någon roll om man så skulle hitta bevis på att vampyrer har funnits eller inte, sagorna om dem och myterna kommer ändå leva vidare. Fast det är intressant att vi idag inte tänker likadant om detta som förr. Vi har blivit mer vetenskapliga av oss nu och räknat ut att sådana varelser inte kan finnas. Fast fantasin har vi kvar fortfarande och mysteriet tycks ändå ligga kvar.

Skapa kulturmiljö

För ett tag sedan var jag uppe länge en kväll och bläddrade runt bland tv-kanalerna och fastnade på SVT2. Det handlade om en kvinna som förut levde ett lyxliv i USA men bestämde sig att flytta till Norge. I Norge valde hon att bo avlägset från den norska civilisationen och producerade allt själv, allt från kläder till eget smör och bröd. Jag var ganska trött men tvingade mig att kolla färdigt på hela för jag ville få reda på varför hon valt att leva på detta sättet. På den frågan svarade hon att all teknik nu för tiden mest ser till att förstöra mer än att hjälpa vår jord.

När jag såg hela hennes område där hon bodde tänkte jag tanken, det är nästan så att hon har skapat sin egna gamla kulturmiljö.

Hon upprepade ofta “det är bara bra att leva så här för om vi ska fortsätta förstöra vår jord så kommer vi alla få leva så här tillslut ändå.”

Jag tycker miljön där hon bodde var väldigt häftig och tyckte det mer såg ut som en slags tidsresemiljö än ett hem. Att göra en tidsresor i sig tycker jag kan vara nyttigt då man kan lära sig väldigt mycket om hur man levde förr och då lättare förstå hur de har utvecklat vissa redskap.

Vad tycker ni om detta? Kan man säga att hon skapat sin egna gamla kulturmiljö?

Det första inlägget jag skrev här på bloggen handlade om hur man kan utveckla ett hembygdsmuseum där jag sa olika förslag på hur man kan göra detta.

För en uppdatering kan jag förklara att de faktiskt har tagit in det jag har skrivit och håller på att försöka utveckla det. Exempel har de lagt in ljud i en miljö för att få upplevelsen av det. Sen har de även börjat fundera och planera lite om att ha tema.
Det temat de tänker på handlar om Sven Håkansson Krååk och om Kalmarkriget.

Det är roligt när man märker att de utvecklar det man har kommit med förslag på.

Madesjödagen

För ett par veckor var jag på något som kallades Madesjödagen där jag stod vid “chokladhjulet” som var väl använt. Denna dagen anordnas för att man ska sprida ut kulturen som en gång varit där till de som kommer. Bland annat var det musik som spelades, lottodragningar och man fick åka häst och vagn. Mestadels var det äldre som kom vilket är lite synd då jag tror att unga kan uppskatta detta lika mycket i viss utsträckning. Det var även personer som stod och sålde sina egna saker som de själva har gjort som hemslöjd och liknande.

Frågan som jag mest tänkte på under den dagen var hur får man unga att komma till sådana här platser och tycka det är roligt? Det första tror jag handlar om att det inte var många som visste att den här dagen anordnads varje år så man skulle behöva komma ut med mer information till skolorna kanske kan vara en idé.

Sedan kan mycket handla om att de yngre inte tycker det är lika intressant eller roligt idag. Det kopplar jag lite till ett tidigare inlägg jag skrev att man borde informera de mer om just kulturen runt omkring så att vetskapen gör att det kan bli roligare.
Har ni några förslag på detta?

Visuell kultur är inget som man kanske tänker på är kultur. Graffiti målningar anses mest idag som en slags konst eller förestörelser av byggnader.

Jag ser det som en modern visuell kultur som inte alltid ska ses som förstörelse utan en fortsättning på att sprida vår nutids kultur. Det visar hur vi idag skapar vår egen kultur. Till och med på Kalmar slott kan man se mer personliga skrifter som människor har skrivit dit, eller rättare sagt skrapat dit. Det är inga viktiga meddelanden överhuvudtaget utan mest saker som (V “hjärta” A) eller liknande. Det kan nog ses som skandal när man tänker på att sådant ska stå på Kalmar slott eller vid dess kulturmiljö, även om det inte förstör själva slottet i sig och det inte är på original murarna de har skrivit. Första gången jag såg det så blev jag lite irriterad över hur man kan skriva och rista in sådana saker på Kalmar slott, sedan tänkte jag att det kunde också ses som en tidsstämpel av vår kultur. Ett liknande situation fast mer omtalat är den svarta kuben som är Kalmar Konstmuseums byggnad där vissa anser att det förstör helhetsintrycket för slottsparken där den står placerad. Detta var också min första tanke men jag har faktiskt börjat ändra mig angående detta med och ser det mer som häftigt idag. Hur ser ni på det?


När jag gick sista terminen i gymnasieskolan gjorde jag och en annan klasskamrat en studie om Nybro kommuns kulturarv. En frågeställning vi hade med var: vad de i högstadiet till och med gymnasiet kände till om kulturmiljön runtomkring.


Resultatet av detta blev att de kände till det som är mest känt med Nybro, dvs om glasbruksmiljöerna. Detta fick mig att fundera på hur mycket som faktiskt nämns i grundskolan om just kulturmiljö och inriktningar inom detta på en lokal nivå.


Om skolan studerar detta mer kommer kanske intresset öka och vetskapen om detta kan resultera i att kulturmiljöerna bevaras bättre och underhålls mer av den lokala befolkningen. Det kommer i alla fall inte komma leda till något negativt.

onsdag 15 september 2010

Jga läste för länge sedan om en intressant sak nämligen en man som levde som eremit, detta var ett exempel på en frågeställning och detta Exemplet handlade om en man utan talat språk. Han levde som eremit utan en känd uppfostran och socialisering av mänsklig närhet. Frågan var då, skulle han vara kulturlös? Kan man vara utan kopplingen till kultur?
Svaret är ja, om tror och håller med om det matrealistiska perspektivet.
Jag tror att det till stor del beror på vad som innefattar begreppet kultur, är kultur en tanke som den ensamme mannen tänker, även om den inte bottnar i några samhälleliga normer, är det ju ändå hans tanke uppkommen av någon slags verksamhet, det är då mycket svårt att avgöra. vad tror ni????
Människan lever i samma värld men uppfattar den olika beroende på vart man kommer ifrån, vilket språk man talar och kulturella och sociala erfarenheter. Alla är en del av världen, dock har väst genom industrialismen gått ifrån att vara en del av naturen till att stå ”utanför” och då inte se naturen som en del i helheten. I väst är det vanligt att man ser naturen som en resurs där människan har den ensamma rätten att använda sig av naturen som det behagar henne, ofta i intresse för egen ekonomisk vinning. På senare tid har dock väst världen börjat intressera sig för naturen på ett annat sätt, en del hävdar att jordens resurser snart är uttömda och jordar, hav och skog kommer att vara förgiftade eller skövlade. Ibland kan jag känna att vi också (västvärlden) utnyttjar kulturmiljö resurser från andra delar av världen. precis som med naturliga resurser. Hur ser vi på detta, vi är ju som beskrivet ovan alla olika. vad tycker ni om detta påstående??

kulturella glasögon??

Att studera historien som man ofta gör på en gymnasial nivå tror jag gör att vi ser historien
som en enda lång tidslinje, vilket inte är bra, det är då svårt att sätta händelser i ett större
perspektiv och faktiskt se hur historien påverkar oss idag och hur vi påverkas av historien. På
en föreläsning i denna kursen fick vi alla frågan i klassen, vilken historisk händelse som varit
den viktigaste någonsin. Vi tänkte alla väldigt länge och många svarade andra världskriget,
big bang med mera. Efter lite diskussion kom vi fram till att den viktigaste händelsen i
historien är dagen då jag själv föddes, eller som en annan tjej innan oss hade svarat på
frågan ”dagen då jag kom till Sverige” Denna fråga är så otroligt viktig och belyser veklingen
att vi måste sätta historien i ett samtida perspektiv och inte blint studera årtal och kungar.
Detta är också självklart viktigt men jag tror att identitetsskapande faktiskt kommer ifrån en
insikt om att se historien från idag.
vad tycker ni??
jag tror att det är viktigt att i den åldern runt 20 börja diskutera samhället idag och en tidsresa kanske delvis skulle kunna belysa vad som är fel i dagens samhälle och även att kunna känna empati och börja intressera sig för frågor som man innan kanske inte uppmärksammat
tidigare. Med hjälp av historien kanske vi kan belysa dagens samhälle och då också kunna känna kraften och orken att vilja förändra det som vi idag tycker är fel. vad tror ni? tror ni att tidsresor kan belysa dagens samhälles problem?
Kulturmiljö och socialantropologi lite funderingar här..
När man gör ett fältarbete kan man gå till väga på olika sätt.
Att klargöra gränser mellan kulturer kan vara svårt. När människor flyttar tar det med sig sina tankar och värderingar och i möten mellan de inbodda och de ”inflyttade” skapas nya idéer, kulturbegreppet blir då flytande. En del äldre antropologer hävdar att kultur till viss mån är platsbunden, samtidigt kan kultur som relateras till platser vara föränderligt med tiden.
Att säga att en kultur är totalt platsbunden kan vara farligt, det gör att ordet kultur blir begränsat och binds och förknippas till människor och platser. Det blir då ett begrepp som lätt kan utnyttjas
av tex. nationalister och för att rättfärdiga deras rättigheter att diskriminera olika minoritetsgrupper.
Kanske är det samma med kulturmiljön funderar jag på, hänger inte detta ihop??
Kulturmiljön spelar en mycket stor roll ur ett historiskt perspektiv och för identitetsskapande genom århundraden, Det finns många anledningar till att jag tycker att påståendet är riktigt och mer relevant i dag, om man tittar på kulturmiljö ur miljösynpunkt och att vi människor håller på att förstöra både naturen och kulturmiljön.
Jag tycker att kultur- och naturmiljön ingår i samma grupp och att de har ett mycket stort värde som bör prioriteras mer på alla plan, kommunalt, regionalt och statligt. Man bör i mycket högre grad medverka tillsammans för att rädda det som finns kvar. När det gäller identitetsskapande förr och nu i förhållande till kulturmiljön så tycker jag att kulturmiljön idag är mer aktuell, vi har resurser och kunskap för att kunna rädda och bevara samt bruka kultur och naturmiljön på ett bra sätt. Påståendet att kulturmiljö aldrig har varit viktigare än i dag, har en stor betydelse för hur kulturmiljön skall finnas kvar i framtiden? Eller vad tycker ni?