fredag 29 mars 2013

Kulturens Cui Bono


I mitt föra inlägg diskuterade jag tvprogrammet ”Fråga kultureliten” för jag undrade varför de var en elit i ämnet. Nu vill jag ta upp vem som tjänar på kulturen såväl ekonomiskt och socialt. Min utgångspunkt kommer att vara det latinska uttrycket ”Cui Bono” som betyder ”till gagn för vem”.

Cui Bono är kulturen? Vi har ett så stort utbud på kultur i vårt internetsamhälle. Det är i form av musik, film och konst, så det finns alla möjlighet att hitta vad som passar på våra personligheter och känslor. Här kan man säga Cui Bono? Svaren är säkert helt olika från person till person, eftersom kultur ska vara provocerade och personligt och då finns det inga konkreta svar. Svaren är varje persons egen åsikt. Min uppfattning är att vi inte ska ändra på enskilda åsikter. Detta är vad vår demokrati bygger på: Åsikter!

Det står på Kulturdepartementets hemsida att alla ska ha rätt till att få utöva och ta del av kultur. Detta är helt naturligt enligt mig och så ska det fortsätta vara. Kulturen som vårt Kulturdepartement tar upp handlar om fritidssysslor. Föräldrar vill att deras barn ska få idrottsträning för att bygga lagkänsla, kamratskap och bli duktiga på något så att de får en bra självkänsla. Föräldrar som låter sina barn gå på musik och teaterträning vill att de ska utvecklas att tänka själva, förstå känslor och kunna utrycka sig. Att ägna sig åt en fritidsysselsättning utvecklar barnen. De lär sig nya saker på en annan plats än skolan och av engagerade ledare.

Vad är då Cui Bono i detta? Mycket av våra problem idag bland ungdomar, som droger och vandalism, orsakas inte av en kulturell aspekt som att de ser missbruk och våld i spel, filmer eller musik, utan det är på grund av att de är uttråkade. Tänk om vi kunde skapa ett program på nationell nivå som hjälper föräldrar utan ekonomiska resurser att betala en del av avgifterna för barnens fritidssysselsättning. Sport och fritid är dyrt. Jag tror på en social välfärd byggd på värderingar och att vi ska hjälpa varandra. Jag anklagar marknadsliberalismen i Sverige för att ha gjort oss egoistiska. Om vi kan gå ur detta synsätt så kan vi börja ta hand om varandra på riktigt och inte anklaga varandra för samma problem som kommer tillbaka hela tiden. Ge alla möjlighet till kultur!

Anton Lindgren

6 kommentarer:

  1. Jag brukar inte stödja marknadsliberala reformer. Men en sådan som man föreslagit och som jag med min kulturrelativistiska hållning faktiskt tycker är rätt vettig är kulturpengen. Idag bestämmer myndigheterna vilken typ av kultur som har rätt till offentligt stöd. Det är på så vis t.ex. Operan i Stockholm kan fortsätta med sin verksamhet fastän publikintresset är litet. Kulturpengen går ut på att konsumenterna skulle få rösta med fötterna på vilka verksamheter som skall få stöd. Du skulle t.ex. kunna få tio statliga fribiljetter till kultur varje år, och de evenemang du gick på skulle få en viss summa i kulturstöd per biljett. Det skulle förmodligen ändra på kulturutbudet ganska radikalt och en massa "seriösa konstnärer" skulle få börja köra buss.

    SvaraRadera
  2. Hade man för tjugo år sedan låtit bli att göra skolan kommunal så hade skolan jämväl kunnat vara en plats där barn och ungdomars sinnen hade kunnat utvecklas. Det finns också engagerade ledare inom skolväsendet, det hela handlar om den sociala kompetensen: man måste kunna få folk att lyssna på det man har att lära ut, annars går undervisningen i stöpet.

    För övrigt så anser även jag att marknadsliberalismen har gjort oss egoistiska men det krävs mer än så för att vi dels skall kunna ta hand om varandra och dels sluta anklaga varandra för de återkommande problemen i samhället. Vi måste se upp med såväl som förhindra det faktum att de äldre generationernas perspektiv på samhällsklasser överförs på de yngre generationerna. Detta kan inte, enligt mig, kulturen inte hjälpa till med då den är ett neutralt ting som kan vändas antingen till människors för- eller nackdel.

    SvaraRadera
  3. 10 statliga fribiljetter är inget att ha när skolan inte ens skolorna har pengar eller tid att kunna ta in kulturevanemang. Vem får då dessa bribiljetter?
    Cui Bono

    SvaraRadera
  4. De som förespråkar kulturpeng menar att vi skulle sluta toppstyra statsstödet till kulturverksamheter och i stället dela ut subventionerade biljetter till alla medborgare. I stället skulle samma summa med statsstöd fördelas utifrån hur medborgarna använde sina biljetter. Om många gick på Operan och ingen på Dramaten skulle Operan klara sig fint och Dramaten läggas ner, etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men på dramaten och Operan styr av konservativa krafter som inte vi förnya sig. Om de styrs av staten som styrs av folket så tycker jag att de allt ska få förnya sig med som resten av kulturen. Folk vill inte se Strindberg om och om igen hur bra de än är.

      Radera
    2. Rörelsefriheten hos Dramaten och Operan begränsas i praktiken av dem som håller i pengarna. Så länge inte dessa -- staten eller publiken -- drar in sitt stöd så finns inget incitament att förändra verksamheten.

      Radera