fredag 3 maj 2013

Stirling Castle

Det är osäkert just när Stirling Castle byggdes och av vem, varje kung som bodde där byggde upp slottet, det vi vet är att på 1000-talet var slottet byggt utav trä och var bebott av Malcolm Canmore samt Alexander I som dog där under denna tid. Det var inte förens sent på 1200-talet som slottet blev ombyggt i sten men det av slottet som vi ser idag var mestadels byggt under 1400-1500 talet. Stirling Castle var byggd 76 meter över vattenytan på en slocknad vulkan med bra bevakning över den lägsta övergångskorsningen vid River Forth. Därför är den perfekt för vem som helst som ville ha makten över centrala Skottland. Under 1700-talet blev slottet mindre viktig på grund av att kungen flyttade till England och mindre royalitet bevistades sig där. Till följelse blev slottet använd som baracker för militär användning. Detta är hur som helst inte någonting som man berättar om så mycket när man är och besöker slottet. Men det finns så klart att läsa om det på slottet. Slottet är det mest magnifikaste i hela Skottland både förr och nu, även är det en utav de störta turistattraktionerna i hela Skottland. Det händer väldigt mycket på slottet för att framskapa historien bakom dess arv, till exempel reenactments av olika slag, tidsresor, musik samt guidade rundturer på slottet. Även fast de har renoverat mycket i slottet i dagens läge så har de behållit den originala konstrukturen för att behålla känslan. För att besökarna ska få en mer autentisk upplevelse. De får se hur livet var då och veta mer om vilka kungarna och drottningarna som bodde där. Till exempel bode James V och hans fru Mary de Guise samt deras dotter Mary Queen of Scots som blev den yngsta drottningen i Storbritannien. William Wallace och Robert the Bruce levde även i slottet. Stirling Castle är ett väldigt betydelsefullt slott för Skottland för att den symboliserar deras självständighet samt deras seger över England.
        Stirling Castle är ett historierikt slott vilket de visar mycket genom deras reenactments av de olika slagen som har tagit plats där mellan England och Skottland. Slottet övertogs av England och Skottland minst åtta gånger innan Skottland fick fullständig ägande rätt igen. The Scottish Wars of Independance mot England gjorde så att Skottland blev själständigt och till följelse så hamnade Stirling Castle tillslut tillbaka till Skottarna som deras kungliga slott. Mycket av hur slottet ser ut nu är tagen från den tiden och även deras reenactments som de har, som tar plats under sommar månaderna, är normalt slagen om Skottlands självständighet. Vilket är flera olika slag som The Battle of Stirling Bridge (1297) samt The Battle of Bannockburn (1314). Efter visningarna får man lov att gå upp och prova på utrusningen och prova på att träna med svärden samt skjuta pilbåge.

This is a part of my final essay too, but it is to draw you all in and visit, it is probably the best place I've been to, I have some of my best childhood memories from here and just the thought makes me happy

Runestenar

Normalt är en runsten  en upphöjd sten med en runinskrift, men det kan också vara inskrifter på stenblock och på berggrunden. Traditionen med runstenar började i det 4th århundradet, och det varade tills 12-talet, men de flesta runstenarna som man hittar kommer ifrån slutet på vikingatiden. De flesta av runstenarna  finns i Skandinavien, men det finns förstås också runstenar på platser som  Norsemen besökte under vikingatiden. Runstenar spelar oftast rollen som minnesmärken avlidna män. Runstenar var oftast färgglada, även om detta inte längre är självklart eftersom färgen har slitits bort.
Traditionen att lyfta stenar som hade runinskrifter först dök upp i 4: e och 5: e-talet i Norge och Sverige, och dessa tidiga runstenar var oftast placerad intill gravar. De danska runstenar dök upp i de 6th och 7th århundradena , och det finns cirka 50 runstenar från folkvandringstiden i Skandinavien.
Runstenen har tre sidor, två av dem är dekorerade med bilder. Det finns ungefär 3000 runstenar bland de cirka 6.000 runinskrifter i Skandinavien. Danmark har 250 runstenar, Norge 50 medan Sverige har så många som mellan 1700 - 2500 beroende på vem man frågar. Vid Irland finns en ö, Isle of Man, som sticker ut med sina 30 runstenar från den 9: e århundradet och början av 11-talet. Runstenar har också funnits i England, Irland, Skottland och Färöarna. Runstenar placerades på utvalda ställen i landskapet till exempel på vägar. I medeltida kyrkor, finns oftast runstenar som användes som konstruktionsmaterial, och det diskuteras om de var ursprungligen en del av kyrkans plats eller de flyttades dit. Runstenar förekommer oftast som enstaka monument , sällan som par. I vissa fall är de en del av större monument tillsammans med andra resta stenar.
95% av alla runstenar som upptäcks i världen, är det endast cirka 40% upptäcktes i sin ursprungliga plats. Resten har hittats i kyrkor, vägar, broar, gravar och gårdar.
Personligen tycker jag att runestenar är riktigt fina, och varje enskild runesten står där den är för en specifik anledning och har en unik historia bakom vilket jag finner riktigt undedrbart. Varje runesten har en olik mening helt beroende på vad som är ingraverad i dem.

Sherwood Forest

   
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om det som min hemstad, Nottingham, är mest känd för vilket såklart är Sherwood Forest. Den är 423,2 hektar stor och är mest känd för legenden om Robin Hood. Sherwood skogen får ungefär 500.000 turister varje år från hela världen.  Besökarna övade mycket efter BBC började visa Robin Hood tv-serien år 2006.
 
Varje nordliga sommar håller parken en årlig en vecka lång Robin Hood festival. Festivalen återskapar en medeltids atmosfär och presenterar för alla de viktigaste karaktärerna från Robin Hood. Underhållningen visar jouster och promenerande spelare som är klädda i medeltida kläder, samt så finns det medeltida läger med gycklare, musiker, alkemister och eaters brand.
 
Sherwoodskogen, som alla vet, är hem till the Major Oak som enligt legenden var Robinn Hoods främsta gömställe. Eken är mellan 800 – 1000 år gammal och de massiva lemmarna har blivit delvis stödjad av ett system av byggnadsställningar  genom åren sedan den viktorianska eran. Det har även varit så att ett lokalt företag år 1998 ville odla kloner av trädet och planterade sticklingar med idén av att skicka plantorna till olika större städer och plantera om dom där runt om i världen.  
Även fast jag växte upp i Nottingham så har jag bara varit till Sherwood Forest en gång. Detta är på grund av en enkel anledning, jag blev väldigt besviken. På grund av att England inte har allemans rätt så får man inte gå hur som helst pch detta förstörde min upplevelse för att de hade spärrat av själva skogen med staket och man fick bara gå på stigen som fanns och kolla in, inte nog med detta så när man kom till the Major Oak så var den helt av spärrad och man kunde inte komma någonstanns i närheten av den för att verkligen se den och ta in hur stor den är, fast man kan ana sig.
Jag var dock inte helt besviken, de har konstateljéer vilket lockade mig väldigt mycket, fast där fick jag inte spinga runt så mycket som synd var. De har också väldigt bra information runt om på stigen och vid the Major Oak vilket gör så att man får lära sig även om man skulle vilja att det hade varit lite mer interaktivt.  
Även fast min negativitet så tycker jag att Sherwood Forest borde besökas någon gång i livet, det tär en roligt dag ute även med dessa begränsingar . De har mycket för att underhålla besökarna, och de har verkligen försökt göra det välkommande och man kan förstå att de har lagt upp skogen som de har för att bevara den så länge som möjligt.

torsdag 2 maj 2013

Kultur i Oskarshamn



Jag googlade lite här om dagen för att titta vad det faktiskt finns för kulturarv i Oskarshamn.  Det som jag blev mest förvånad över var att jag fick upp så mycket som en sökning.  Det var en sida som hette: 
http://www.sverigeresor.se/resor/sverige/kulturmiljoer-och-byggnader/oskarshamn/besvaret-fnyket/2361
    Här står det endast lite kort om vad som finns att spana in i denna stad. De som alltså kom upp var: Besväret och fnyket. Och den lilla text som faktiskt står är ” Två av Oskarshamns äldsta och bäst bevarade stadsdelar. Kullerstensgator, små hus från 1800-talet med snickarglädje, prunkande trädgårdar och en underbar utsikt över Kalmarsund med Blå Jungfrun i fjärran.” 
(Början av Besväret)

Besväret är alltså en ”gata” som heter, eftersom jag är uppvuxen här är jag väldigt bekant med denna stad. Men tillbaka till besväret, om man ska förklara den så är det en vääldigt lång och hyfsat brant uppförsbacke eller nedförsbacke (beroende på från vilket håll du kommer, tänka sig vilken överraskning att det går både upp och ned :P) Men denna kallas då i alla fall för besväret och vad min hjärna från unga år vill minnas så kallas det så eftersom det var besvärligt att ta sig upp och ned för backen som är kullersten hela vägen! Egentligen är väl hela Oskarshamns centrum beläget med kullersten. Längst backen är det väldigt många små och söta hus.
    Och fnyket då, har jag aldrig hört talas om, inte vad mitt minne vill minnas så jag kollade upp det och det är tydligen en annan del i närheten av Besväret som då kallas för detta.
(Gatan som är allt annat än plan)

Det jag tycker är fruktansvärt tråkigt är att det inte ens står något om värken döderhultarn, långa soffan eller Fredriksbergs herrgård. Oskarshamn har ju trots allt ändå så mycket mer och enligt mig bättre Kultur att skylta med än Besväret! Tyckte det var någorlunda svårt att googla sig till sevärdigheter i Oskarshamn, en annan som är rätt lat av sig vill få upp de bästa sidorna, bra rubriker som fångar ens uppmärksamhet och bra layouter på sidorna.  Jag var inne på Oskarshamns hemsida för att kolla runt om det fanns saker där man kunde hitta och det fanns faktiskt mer att fiska upp där än vad det fanns på google.  Men jag tycker att man borde fokusera mer på kulturen staden har, lägga ned lite vikt på att fixa en hyfsad layout och en helt egen webbsida för att det ska vara betydligt lättare att hitta det man söker efter! Förmodligen är det inte bara Oskarshamn som är dålig på att ta vara på sin kulturhistoria, det kanske är så i övriga mindre städer? Fruktansvärt dålig skyltning av utbudet som finns!  


(Exempel på de små husen som finns längst vägen.)

(Utsikten över hamnen)


(Den brantaste delen av backen och slutet på Besväret.)
(Backen nedifrån och slutet på min promenad)

Att förmedla kuturmiljö

Hur förmedlas egentligen kultur i vårt samhälle och hur tas det emot hos unga? Detta är en fråga jag har tänkt en hel del på sedan jag började läsa den här kursen. Jag tror att kultur ofta får en dålig klang i en hel del sammanhang och framställs som något gammalt och mossigt istället för något levande och spännande. Jag tror också att det finns många att skylla på i den här frågan eftersom att så många har chansen att spela in i ungdomars intresse för ämnet. Lärare och skolor spelar en stor och viktig roll, bibliotek, kommuner och andra intresseföreningar spelar också in. Hos dessa ligger ansvaret att förmedla kunskapen på ett spännande sätt och ge de unga en chans att förstå hur spännande det kan vara.
Till exempel är jag en stor förespråkare för studiebesök. Dessa görs ännu bättre om guiderna på platserna man besöker har ett trevligt bemötande och är tidsenligt klädda. Både Kalmar slott och Glimmingehus i Skåne är duktiga på detta. Det är enkelt att få guidade turer och guidernas eget intresse för vad de ska visa upp verkar vara ganska stort och detta gör att man som besökare får ett större intresse för vad det är som visas upp. Får man dessutom chansen att leva sig in när man lyssnar och på något sätt känna av stämningen på platsen på ett positivt sätt så ökar intresset ännu mer. Skolorna borde satsa mer på att visa upp sin kommuns lokala sevärdheter redan för barn i ganska tidiga åldrar då jag tror att detta är en grund för att de sedan ska kunna ta egna initiativ till att åka och besöka historiska platser. Som jag nämnt i tidigare inlägg så anser jag att det är det viktigt att människor lär sig om sin historia och var de kommer ifrån, men då krävs det att någon planterat ett frö för intresset.
På många platser finns det föreningar som gör en del för att intresset ska öka. Ett bra exempel kan vara medeltidsveckan på Gotland där besökarna får se och uppleva mycket i en spännande och medeltida atmosfär. Om fler platser hade anordnat sådana här saker så hade det kanske ökat intresset hos unga.
Vad jag vill säga är att man måste sluta framställa kulturmiljö som något gammalt och mossigt, låt det istället bli levande, närvarande och spännande så kommer fler människor få upp ögonen för det, något som jag tror är både nyttigt och viktigt!

Hur man minns sin historia: tankar om Nybro.

Jag flyttade till Nybro i höstas för att studera, och har medan jag bott här lagt märkte till det stora intresset som de som bor i Nybro verkar ha för sin bakgrund och historia. Jag har själv familj som kommer härifrån ganska långt bak i tiden och även de har diskuterat en del om vår historia och varit väldigt positivt inställda när jag berättat att det finns mycket som gör att det är lätt att släktforska här. För att kolla upp det lite noggrannare gick jag till den självklara platsen för att undersöka saken: biblioteket.


Biblioteket gjorde mig inte besviken. De fokuserar mycket på släktforskning och verkar måna om att komma ihåg sitt kulturarv. Det fanns en sektion av det som enbart fokuserade på släktforskning och på att minnas sin kommuns historia. Jag gick in och tittade lite på vad som fanns och det fanns ett rikt utbud. Småland över lag som jag uppfattar det verkar väldigt intresserade av sin historia, och de har gott om saker inom området att minnas, till exempel hela utvandringen till Amerika som är ett populärt område att studera men också vad den innebar för Småland som stort, inte bara för de enskilda människor vars släktingar utvandrade.


(Släktforsknings-delen på Nybro bibliotek)

Där fanns uppgifter att hämta om allt möjligt som handlade om kulturmiljön i kommunen, Nybros historia och släktforskning. 

 (Nybro IF historia)

(Karta över Nybro med närområden)

Jag tycker det är intressant och roligt hur kommunerna väljer att fokusera på sin historia och jag tycker också att det är ett viktigt arbete de gör när de väljer att försöka öka intresset för kulturmiljön. Jag anser att det är viktigt att vi människor vet var vi kommer ifrån men utan en kraftansträngning från de människor som jobbar inom olika delar av (i brist på ett bättre ord?) kulturmiljö-institutionerna så är det inte så lätt. Jag kan också jämföra med min hemkommun i Skåne där jag aldrig märkte något av detta engagemang för sin historia. Visst fanns det lite intresse, men det kan inte jämföras med det som jag märkt av här. 
Något jag också lagt märke till alla de gånger jag besökt Nybro bibliotek är att det alltid funnits folk som suttit inne på denna sektion och letat information på datorn eller läst i någon av alla de böcker och dokument som finns där. Enligt mig borde fler bibliotek satsa på att göra människorna som bor där mer intresserade av sin historia! 




Bemötande på kulturmiljöplatser

Jag har alltid varit intresserad av platser som handlar om kulturmiljö och dylikt, och en av mina favoritplatser är Glimmingehus i Skåne som jag har besökt ett antal gånger. Borgen ligger ca 1 mil utanför Simrishamn och är uppförd ca 1499-1505, alltså är det en väldigt gammal borg. Historien bakom den säger att det var Jens Holgersen Ulfstand som lät bygga den och inskriften över den säger att det är han själv som la den allra första grundstenen.
Anledningen till att han byggde borgen var att han behövde en ointaglig borg som skydd mot alla de fiender som han hade.
Borgen har fem våningar, är 26 meter hög, 30 meter lång, 12 meter bred och har ca 2 meter tjocka väggar. Glimmingehus ligger väldigt vackert på den Skånska slätten med en oerhört vacker utsikt. Det är ett mycket fint turistmål att besöka på sommaren om man är intresserad av sådana här borgar och jag kan varmt rekommendera det.

(Bilden är tagen av mig sommaren -12)

Som tidigare nämnt har jag varit och tittat på denna borgen ett antag gånger, senaste gången var förra sommaren och första gången var när jag gick i femte klass och vi besökte den med skolan. Något jag inte tänkte på när jag gick i femte klass, men som jag funderade mer över nu när jag var äldre var bemötandet man fick här och vad som erbjuds besökarna. 
Kommer man dit själv som turist (eller hur man nu ska uttrycka det) så erbjuds man en guidad tur (det startade upp en ny tur med jämna mellanrum och dessa skedde ganska ofta) eller så kan man själv gå rundor där och titta. Oavsett vad så är det ett väldigt trevligt bemötande med tidsenligt utklädda guider som tar en med för att titta på slottet och ger en väldigt trevlig känsla och man kan nästan drömma sig bort och tänka sig att man befinner sig på 1500-talet. 

(Dålig bild tagen uppifrån borgen, men utanför finns det ett kafé och en affär där man kan köpa lite klassiska souvenir-saker)

Det verkar vara en väldigt populär plats att besöka och man såg människor i alla åldrar som var där. Man såg barnfamiljer, tonårspar och gamla människor som verkade glada och positiva över att vara där och de verkade alla ha roligt. Det gör mig glad att se så många människor i så olika åldrar som är så intresserade av kulturmiljö att de åker för att besöka en sådan här plats på sin lediga tid en solig sommardag och jag tror att de som ansvarar för sådana här anläggningar och ställer upp med kostnadsfria guidade turer med tidsenligt utklädda guider spelar en viktig roll för intresset. Som sagt kan jag varmt rekommendera Glimmingehus om man skulle ha vägarna förbi. Om inte annat är utsikten väldigt vacker! 

(Bild tagen precis bredvid borgen.)