Hur kommuniceras anonyma kulturarv?

Jag snubblade tidigare över rubriken ”Archaeology of Nothing” och blev nyfiken. Arkeologi och Ingenting i samma rubrik väcker liksom min nyfikenhet. Vad kan det handla om, ingenting? Men något kan väl inte handla om ingenting, eller? Jag läser vidare och fram ur texten kommer en arkeolog och ett försvunnet tegelbruk. Det handlar om Fittja tegelbruk som en gång fanns, och med anor från 1600-talet. Arkeologen heter Emma, och hon finns, till skillnad från det försvunna tegelbruket. Det som framkommer här är då att Emma vill lyfta fram detta anonyma kulturarv i landskapet där det en gång fanns. För spåren i landskapet finns fortfarande kvar, till skillnad från tegelbruket som varken finns i landskapet eller dokumenterat i arkiven. Så någonstans på vägen brast kulturarvskommunikationen, och här placerar sig en arkeolog som undrar hur hon kan gräva ut och synliggöra något som inte längre finns. Det undrar jag också. Hur är det då möjligt att kommunicera kulturarv som inte är synliga, som är anonyma?

Berättelsen fortsätter. Och arkeologen arbetar sig ned i multnande löv, jord, avbrutna grenar, skräp. Fram kommer även järnfragment och tegelkross. Tegelstenar finns också på platsen. Kulturmiljön omformas och delar av platsen återskapas på något sätt genom användningen av resterna som finns kvar av tegelbruket. Undersökningen utvecklas också till en slags konstnärlig gestaltning, där ett verk formas fram ur jorden. Tegelstenar samlas ihop, en kallmurad konstruktion byggs upp och ett antimonument växer här fram som ett slags monument över kulturminnen som sedan länge har raderats ut. Det försvunna tegelbruket får på så sätt en synlig plats i landskapet igen och väcks ur glömskan. Ingenting är inte längre ingenting. Ingenting blir till någonting, och plötsligt finns det något där att upptäcka. Som Emma berättar: ”Mitt monument stör ingen, men det finns där att upptäcka och uppleva för den som tar sig tid.” Intressant så, tycker jag. 

Emma beskriver ”Archaeology of Nothing” bl a som en slags platsspecifik konstnärlig aktion, ett slags naturlandskapets Street Art. Det hela utfördes i hemlighet och utvecklades till ett minnesmärke integrerat i naturlandskapet. Kulturarvet kommuniceras på så sätt fram i denna handling genom aktionen. Det tidigare osynliga lyfts fram och synliggörs, det icke kommunicerade som varken visas på museer eller någon annanstans i landskapet, tillgängliggörs. På ett något annorlunda sätt. Och jag får här svar på min undran – Vad kan det handla om, ingenting?