tisdag 28 april 2015

"I don't appropriate - I appreciate!

På senare tid har det dykt upp ett nytt begrepp i den mer politiskt korrekta delen av världen, alltså Cultural Appropriation - förkortat "CA". På svenska kallas det rätt och slätt för Kulturell Appropriering och själva begreppet syftar till när en kulturell grej "tas över" av människor som inte själva har någon historisk eller kulturell koppling till saken i sig, utan som ska fylla ett syfte utav till exempel mode, eller inredning.
Exempel på CA kan vara:

  • Att använda föremål eller bilder av religiös betydelse som prydnad i sitt hem, så som Buddhastatyer, afrikanska masker, drömfångare etc.
  • Att använda föremål som är/har varit viktiga inslag i andra människors religioner eller kulturer som modeaccesoarer, så som bindis, hennatatueringar, fjäderhuvudbonader etc.
  • Att använda karikatyrer av andra kulturer, ofta också som i egenskap av vit person, som utklädnad i syfte att förlöjliga, vara "rolig" eller för nöjes skull så som
detta.

Problematiken i just denna form av kulturell appropriering är just att den utövas allra främst av vita människor i rika, västländer.

Det man glömmer här är att de flesta människor som faktiskt tillhör dessa kulturer som vi klär ut oss till, använder som mode etc, har blivit förtryckta - av oss - för just dessa saker. 

Det vanligaste argumentet för CA är dock att detta är just ett sätt att kommunicera kultur. 
"I don't appropriate - I appreciate!"

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Jag som mode- och stilhistoriskt intresserad kommer att tänka på att 1700- och 1800-talseuropeerna också influerades av främmande kulturers formspråk, till exempel finns 1700-talsslott vars inredning är starkt präglad av kinesisk konst, fast i västerländsk tappning. I början av 1800-talet var det också väldigt populärt med kashmirsjalar från Indien och det så kallade paisleymönstret härstammar från den tiden, fast jag har för mig att det ursprungliga mönstret är äldre än så. Min slutsats av detta är att den västerländska människan alltid verkar ha haft en dragelse till det "exotiska" och dess formspråk och anledningen till det tror jag har många ansikten. Jag tror också att folk helt enkelt tycker att främmande kulturers konstföremål och symboler med mera är rent estetiskt tilltalade och att det är därför man vill ha sådana saker i sina hem, till exempel. Angående det minns jag också att jag en gång i en heminredningsaffär i min hemstad såg att de sålde mariabilder och radband, alltså traditonellt katolska symboler. Jag kommenterade det och fick till svar från kvinnan i kassan att "nej, jag är inte religiös men jag tycker det är häftiga inredningsdetaljer". Det är intressant att laddade symboler kan bli ytliga prydnader på det sättet.

    /Anna Forsén

    SvaraRadera