När jag läste boken ”Historien är nu – En introduktion
till historiedidaktiken” fastnade jag för Ulf Zanders kapitel om att använda
film som historieförmedlare. Precis som Zander skriver så är det lätt att se
att filmers handling ofta utgår ifrån historiska händelser och motiv. Så har
det varit i princip sedan man började att göra filmer och idag ser det ut som
att de har en stor betydelse för förmedlingen av historia. Ofta lockar även
filmer en stor publik om de är baserade på verkliga händelser, vilket jag tror
beror på att det då lättare väcker starka känslor.
En person som har mycket erfarenhet i att just
förmedla historia via film är regissören Steven Spielberg som t.ex. har skapat
filmer som Saving Private Ryan och Schindlerꞌs List. För att få det att verka
som att publiken befinner sig i filmen och uppnå realism använder han sig
exempelvis av subjektiva kameravinklar för att man ska kunna se genom
filmkaraktärernas ögon, nedtonad färgskala och samma slutarhastigheter som kamerorna
från 1940-talet för att det ska påminna om de dokumentärfilmer som gjordes
under denna tid.
Dock finns det vissa problem med att förmedla historia
via film som inte går att undgå. T.ex. finns det en risk att en del händelser
och epoker i historien blir skildrade konventionellt och partiskt. Till detta
hör även att vissa personer, epoker och händelser ofta tas upp i filmer
samtidigt som andra mycket sällan får utrymme i filmer. Zander skriver även att
det ofta är mycket ovanligt filmer med historiska teman kan skildra det
historiska händelseförloppet med all dess detaljrikedom och alternativa
riktningar i utvecklingen. I film går det heller inte att klargöra när
underlaget är för svagt för att dra bestämda slutsatser, då en forskare som
skriver en text t.ex. kan använda sig av ord så som ”troligtvis” och ”kanske”.
Det finns givetvis även fördelar med att förmedla
historia och historiska händelser samt personer via film. Film kan nämligen
inte bara göra så att vissa händelser och personer hamnar i skymundan gentemot
andra utan kan även bidra till att lyfta fram sådant som blivit förträngt och
bortglömt. Som Zander påpekar så är det inte ovanligt att angelägna frågor om
historien först lyfts fram i filmer och därefter blivit uppmärksammade av professionella
historiker.
Min uppmaning till er är därför att ladda upp med
godis och ta er tid att se en film med historiskt tema.
Det var allt för mig
/Maja
Historicitet i populärkulturen är alltid ett bestritt ämne. Det finns de som hävdar att historien borde ta mer plats och andra som hävdar att det är okej att göra ändringar för dramatikens skull. Det tråkiga tycker jag är att man då sätter upp t.ex. film och historia i en boxningsring och låter dem slåss om saken. Det är ett mycket litet fokus på frågorna som lyfts i filmen gentemot historien. Diskussionerna går mer mot: "det här var fel och därför finns inget att diskutera".
SvaraRaderaSedan kan det ju vara film som "300". Där är en film som oftast blir dömd efter sitt underhållningsvärde men likväl bär den ändå på meddelanden som vi kan analysera hur ett historiskt perspektiv.
Att använda film som ett redskap för att berätta om historiska händelser är givetvis något positivt och viktigt för hur människor i allmänhet uppfattar historien. Jag tycker för egen del att filmer känns mer intressanta om de bygger på något som man vet faktiskt har hänt.
SvaraRaderaSamtidigt är det ju, som allt annat, till stor del byggt på efterfrågan. Vissa delar av historien har sällan eller aldrig filmatiserats, medan andra, som t.ex. andra världskriget, blivit föremål för film så många gånger att det nästan börjar bli uttjatat.
Minns att jag själv såg filmen Schindler’s list på gymnasiet och kände precis som du nämner i din text, en verklighets förankring genom den nedsatt färgton och slutarhastigheten från 1940-talets kameror. Jag tror att detta gjorde att jag som 16-17 åring påverkades starkare av filmen än vad jag kanske hade gjort om filmen inte skapats med dessa faktorer i åtanke. Visst är det fortfarande ett jätte starkt budskap den förmedlar, även om filmen berör än personligen eller ej. Men det är definitivt något som händer hos en person, när budskap blir mer personliga och lättare att relatera till för oss människor. Det finns något speciellt i det där med att inse: ”Aha det där skulle lika gärna kunna ha hänt mig, om jag hade levt då”. Jag tror att det ligger en enorm kraft bakom ett sådant typ av kulturarvs berättande och förmedling, att intresse kan väckas samt engagemang för historien. Sen som du också nämner är det såklart alltid en historia som berättas i avskalad form, ur ett korrekt historiskt perspektiv. Till och med i vissa historiska film skildringar med en nypa fiktion. Själv tycker jag att så länge kulturarvs intresse kan skapas och spridas genom medier så som film, är inte det viktigaste att hela innehållet är skildrat helt historiskt korrekt och att alla detaljer kring en händelse finns med. Utan det viktiga är att kunna beröra människor och i och med det skapa ett intresse. För ihop med ett skapat intresse så leder det ofta också till att man självmant tar reda på mer kring ämnet, och då får man ju på ett sätt ändå än mer detaljerad historisk bild av en historisk händelse som man kanske såg i en film.
SvaraRaderaJag tycker det har börjat bli lite mer av en förändring i nya filmer som kommer, så istället för att ta en händelse som faktiskt hänt och nämna den vid namn, så baserar man filmen mer på att dra paralleller till flera olika händelser, för att på det sättet kunna försvara sig lättare och på ett bättre sätt om det skulle bli så att någonting ändrades när det kommer till en specifik händelse. Det tar även bort väldigt mycket arbete för en manusförfattare om han/hon då bara behöver bläddra igenom texter om historiska händelser, istället för att då faktiskt studera det ordentligt och kunna så mycket som möjligt om händelsen. Men det kanske är mest för big budget och main-stream filmer som det är så, då det handlar mer om pengar än ett budskap.
SvaraRadera//Björn Karlsson