Det
här inlägget är delvist inspirerad av tidigare diskussioner kring
kulturarv på bloggen, men också ifrån kursen i höstas om dansk
kulturkanon, där vi fick lära oss att Danmark sedan år 2006 har
klassificerat olika kulturella ting som "dansk kanon" i det
danska kulturarvet. Detta för att lyfta fram det viktigaste och det
bästa av Danmarks identitet under historien och visa upp
"danskheten" på ett globalt perspektiv. En anledning till
detta var att mer effektivt interagera in invandrare till det danska
samhället, genom att göra Danmarks historia till deras egna. På
detta sätt stärks den danska enigheten bland befolkningen och
stabilitet blir enklare att uppnå i samhället.
Även om tanken är i sin rätt legitimt, vill jag nu som då ifrågasätta det danska tillvägagångssättet av kulturarvet. Vad innebär att kanonisera "rätt" kultur och "rätt" kulturarv? Är det rätt av staten att peka ut vad som är "rätt" och "fel" kulturarv? Vad händer med alla andra ting som inte kom med i listan? Blir det ej värda att uppmärksamma och ta till sig som sitt kulturarv?
Själv anser jag att utifrån dagens samhälle med dess mångfald, bör man inte lägga fram ens nationella kulturarv som kanon. Istället tycker jag man bör värna kulturarv i form av pluralistiskt perspektiv där allas kulturarv oavsett härkomst kan ta lika stor plats på scenen och därmed anamma den demokratiska andan om jämlikhet, istället för en traditionalistisk, nationalistisk och en aningen (enligt mig) ålderdomlig inspiration. Detta eftersom det är idag så gott som omöjligt att undvika ett mångkulturellt samhälle och försöka ignorera det är en hopplös idé.
/Kristoffer Schygge
Även om tanken är i sin rätt legitimt, vill jag nu som då ifrågasätta det danska tillvägagångssättet av kulturarvet. Vad innebär att kanonisera "rätt" kultur och "rätt" kulturarv? Är det rätt av staten att peka ut vad som är "rätt" och "fel" kulturarv? Vad händer med alla andra ting som inte kom med i listan? Blir det ej värda att uppmärksamma och ta till sig som sitt kulturarv?
Själv anser jag att utifrån dagens samhälle med dess mångfald, bör man inte lägga fram ens nationella kulturarv som kanon. Istället tycker jag man bör värna kulturarv i form av pluralistiskt perspektiv där allas kulturarv oavsett härkomst kan ta lika stor plats på scenen och därmed anamma den demokratiska andan om jämlikhet, istället för en traditionalistisk, nationalistisk och en aningen (enligt mig) ålderdomlig inspiration. Detta eftersom det är idag så gott som omöjligt att undvika ett mångkulturellt samhälle och försöka ignorera det är en hopplös idé.
/Kristoffer Schygge
Jag håller med dig om att med Kanon så blir det en väldigt stark nationalistisk stämpel på kulturen. Detta kommer blir ett problem då en vis del av befolkningen inte känner tillhörighet. Genom detta kommer det bli mer uppdelat mellan människor och förmodligen mer oroligt i samhället
SvaraRaderaJag är på det stora hela emot idén med kulturkanon eftersom det kan befästa polariseringen mellan så kallad finkultur och fulkultur. Enligt mig ska tycke och smak få ligga i varje betraktares öga.
SvaraRaderaDäremot tänker jag att det kan fylla en funktion som en slags kulturarvslathund. Med det menar jag att kulturkanonlistan kan användas av människor som inte är insatta i vad en plats eller ett land har att erbjuda i kulturarvsväg som en sammanställning och ingång till vad som finns att upptäcka.
Nationalmuseum världen över fungerar på liknande sätt och ett lättillgängligt urval är precis vad vissa människor vill ha.
Sedan tycker jag att det är viktigt att inte underskatta människors förmåga att förstå att ett kanon utgör en liten del av ett större sammanhang. Så länge kulturarv inte aktivt dols eller tas bort så ser jag inget större problem.