torsdag 31 mars 2016

Övergivna platser


Få saker fascinerar mig så mycket som övergivna platser. Det är något obehagligt och fängslande med ett hus som stått öde så pass länge att det långsamt börjat rasa, ett träd växt upp mitt vid trappan, eller att i fönstren där alla rutor sedan länge är borta fladdrar en sliten gardin. Många frågor väcks, så klart om varför bostaden lämnats, vad är historien bakom men också vad som kommer hända?


En offentlig byggnad som lämnats, till exempel en industri eller butik, ger oftare svar, ”folk handlar inte här längre” eller ”marknaden är förändrad”. Och det är en del av kulturarvet, det är lämnat till sitt öde på grund av tidens gång. Kanske renoverar man fabriken och gör den till bostäder eller mötesplats, kanske river man den gamla folkparken och erbjuder strandnära tomter eller så får det stå där och förfalla, av ointresse eller konflikt kanske?


Hur kommuniceras en övergiven plats? Olika så klart beroende på vilken sorts plats det är, en privatbostad kommuniceras knappast alls medan en fabrik eller en före detta bilskrot är mer offentlig, men kanske inte tillgänglig. Ett exempel på ett kulturarv som kommuniceras och är tillgängligt trots att det är övergivet är bilskroten i Kyrkö Mosse utanför Ryd, ett populärt besöksmål som det även är skyltat till.

Andra platser som man hittar och blir nyfiken på kanske man googlar för att eventuellt hitta den fakta man vill ha, som besökare kommunicerar man med besöksmålet på eget initiativ. Eller så skapas ett gemensamt intresse för en plats, som i exemplet villa Sjötorp i Gävle som man hoppas kunna rädda undan rivning. Den kommuniceras genom sociala medier och lokalpress. I vår egen närhet har vi exemplet Hossmo gård, en gård som lämnats till förfall men nu är på god väg tillbaka till sin forna glans, även här finns en facebook-sida, och ett stort intresse från allmänheten.

Det finns stora rörelser med folk som sysslar med urban explore (UE) och som fascineras av övergivna platser, men ofta håller man platserna hemliga mellan varandra för att undvika skadegörelse.

En övergiven plats, bostad som industri, berättar något om det förflutna. Vid första anblick bara trist och kanske störande men bakom varje ruckel finns en historia med eller utan lyckligt slut.

5 kommentarer:

  1. Jag har också funderat mycket på dessa övergivna platser. Varför det står förfallet och varför det inte görs något åt det. Men även att tiden kan stå still inne i gamla hus eller byggnader, att folk bara lämnat detta. Lite läskigt men spännande på samma sätt!

    SvaraRadera
  2. Jag har också funderat mycket på dessa övergivna platser. Varför det står förfallet och varför det inte görs något åt det. Men även att tiden kan stå still inne i gamla hus eller byggnader, att folk bara lämnat detta. Lite läskigt men spännande på samma sätt!

    SvaraRadera
  3. Urban exploring är verkligen spännande. Jag var på genomresa i norra USA för snart 3 år sedan, då åkte jag och min kompis ut till ett ödelagt gammalt mentalsjukhus lite utanför New York. Min kompis som är amerikan och uppvuxen i New York hade varit där tidigare, och då vi delar en fascination för ödeplatser bestämde vi oss för att åka dit.

    Det var en solig sommardag i juli, otroligt grönt och vackert vilket skapade en perfekt kontrast till de gamla byggnadernas gråa förfall. Området bestod av ett flertal övergivna byggnader på ett större markområde. Man kunde ta sig in på en del ställen då det fanns en del öppningar som inte var igenbommade. Vi hann ta oss en titt i några av byggnaderna men blev tyvärr ivägkörda av en patrullerande vakt som hotade med att anmäla oss om vi inte lämnade platsen illa kvickt. Varken jag eller min kompis visste särskilt mycket om historien bakom platsen, mer än att det varit ett mentalsjukhus får många år sedan. Men några timmars efterforskning på nätet senare fann vi det.
    Googla på Letchworth Village om ni är nyfikna!

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att du Tove berör något viktigt i din text; bristen på kommunikation av övergivna byggnader. Framförallt förfallna bostadshus och andra mindre byggnader som inte varit t.ex. handelsbod eller industri, och hur detta kulturarv oftast helt glöms bort. Ofta har vi både i kurslitteraturen och i vardagen sett prov på hur stora framsteg, utveckling och specifika historiska händelser har förmedlats ofta med hjälp av de byggnader som fanns under tiden, men sällan lyfts vardagen, människorna och hur de levde fram. Om detta förmedlas så är det främst forntidsmänniskans eller t.ex. medeltidsmänniskans levnad som lyfts fram.
    Sällan belyses 1800-,1900-tals människan lokalt, trots att det är många förfallna stugor som finns på våran landsbygd eller till och med i vår stadsmiljö.

    SvaraRadera
  5. Vilket intressant och viktigt ämne du har tagit upp! Jag håller även med dig Louise, i frågan om brist på kommunikation av övergivna byggnader. Personligen så tycker jag att övergivna platser är lite obehagliga, men samtidigt fascinerade de mig och gör mig nyfiken på vad som kan ha funnits inuti. Jag tror man kan få en annorlunda känsla av att gå in i ett öde hus och fantisera lite om hur platsen har sett ut och vad det kan ha används till. Istället för att bara kolla på utsidan och säga att platsen är något gammalt och har fallit ihop. Precis som du skriver i slutet Tove, en övergiven plats berättar något om det förflutna. Kanske att platsen har ett historiskt värde bakom sig.

    SvaraRadera