tisdag 1 mars 2016

"Ryssen": ett kulturarv i behov av förändring

"Vit skit faller, vintern är här
Det är nåt fel på snön
Kan det vara ryssen som inte bara står
På andra sidan Östersjön"

Så börjar Ola Magnells låt "
Fan på väggen" från 1984. De två sista radtexterna väcker mitt intresse både vad det kan tolkas som, men också hur relevant de orden fortfarande kan gälla för Sverige. Om vi backar tillbaka till vår skoltid, vad fick vi som elever lära oss om Ryssland under historia-och samhällslektionerna? Med stor sannolikhet fick man lära sig att "ryssen" var en stor motståndare och fiende under flera år under den svenska stormaktstiden, men också att "ryssen" tog stora delar av vårt rike som Baltikum och Finland till sig själva. Synen på "ryssen" som det stora hotet "på andra sidan Östersjön" försvann knappast när man gick in på 1900-talets historia med andra världskriget och kalla kriget i fokus. Om något, blev Ryssland ett ännu större hot för världen, både för sin marxist-leninistiska ideologi, men också för dess militära och nukleära supermaktsposition. Fortfarande finns det en oro om "ryssen", speciellt med dess nyliga annektering av Krimhalvön och dess eventuella inblandning i Ukraina.

Detta har lett till ett samtycke av vår gamla synsätt på vår stora granne i öst, som ett ständigt hot och oroskälla för vår säkerhet. Denna del av vårt "kulturarv" måste förändras i framtiden. Som Birgitta Gustafsson beskriver i sitt verk "
Att sätta sig själv på spel – Om språk och motspråk i pedagogisk praktik", finns det två olika paradigmen som används inom pedagogiken. Den första är det bekräftande, som i sitt syfte ligger i att förenkla och förstärka kulturarv. Det andra kallas för det utmanande paradigmet som till skillnad från det förstnämnda, fokuserar kring att förändra och försvåra vår syn på kulturarvet. Jag anser att det är den väl inrotade "ryssrädslan" som behöver förändras, för med det kulturarvet kommer vår relation till Ryssland aldrig att förbättras. Vad det innebär, är den reformerade sättet att framställa Ryssland i läroämnen, böcker och traditioner, vilket förenklat framställs som ondskefulla och maktgiriga ärkefiender från öst. Jag menar inte att Ryssland har varit rumsrena i historien och jag försvarar inte heller Putins handlingar, men det är ett viktig steg mot rätt riktning i framtiden att ändra vår gamla syn på "ryssen".

/ Kristoffer Schygge

9 kommentarer:

  1. Intressant! Jag har själv erfarenhet av "ryssen". Jobbade tidigare inom ett stort internationellt företag där jag hade daglig kontakt och kommunicerade med kunder i hela Europa, däribland Ryssland. Den bild du beskriver ovan av Ryssland som vi vuxit upp med, den läskige och maktgirige ryssen, gjorde sig absolut påmind under min första tid på jobbet. Bilden jag (omedvedet?) hade av ryssar påverkade helt klart hur jag kommunicerade med dem (främst via mail). Att vara professionell och använda affärsspråk kändes mycket viktigare i kontakt med Ryssland jämfört med när jag t.ex. hade kontakt med Norge. Det visades sig dock efter ett tag att jag fick en bättre och mer personlig/vänskaplig relation med mina ryska kunder mycket snabbare än med till exempel mina tyska kunder som trots att vi pratade dagligen aldrig blev mer personliga än "Herr" och "Frau".
    Vad krävs för att vi ska kunna ändra "vår gamla syn på ryssen" som du skriver ovan? Jag tycker det är en viktig fråga som inte bara handlar om ryssen utan fördomar vi ärvt mot folkgrupper över lag. Det är intressant att fundera på hur lång tid det tar att utrota det kulturarv som föder "ryssrädsla". Krävs det, som för mig, att vi måste få en egen erfarenhet av ryssen för att inse en del ryssar kanske faktiskt bara står där på andra sidan Östersjön och vill göra ärliga affärer?

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig fullständigt; ryssar är som oss människor med känslor, personligheter och drömmar och jag tror definitivt egen erfarenhet kan omstrukturera en individs rysskräck, men frågan hur man gör det för hela samhället. Det är något svårt, eftersom det fortfarande finns en "kalla kriget-mentalitet" gentemot Ryssland och övriga världen. Mycket tror jag beror på Sovjetunionens "förlust" mot U.S.A. i slutet av 80-talet, där både skola, media och politiker nu och då målar upp Ryssland som en bov för världsfreden; "ett ondskans imperium" som president Reagan proklamerade år 1983, något jag tror sitter kvar som stämpel på Ryssland. Segrarna skriver historien är ett berömt citat, vilket väl appliceras även i detta; kommunismens fall i Sovjet skulle kunna ses som en delseger i den svenska retoriken som hämnd för t.ex. Poltava och historiska landsförluster mot "ryssen". Med andra ord; "ryssen" är ond -> "ryssen" förlorade -> "ryssen" är fortfarande ond. Generellt måste det ske en nedtoning av nationalistiska och därmed fientliga element inom de tidigare kanalerna för att ens påbörja en rekonstruering av ett vänligare atmosfär mellan länderna. Detta lär nog inte hända inom en snar framtid på grund av händelserna i Ukraina och handelsembargot mot Ryssland, som lett till ett allt mer kyligare klimat på den världspolitiska arenan.

    SvaraRadera
  3. Hej Schygge, jag tyckte att du har skrivit en bra och tankeväckande text. Jag tycker även att Sofias fråga slår huvet på spiken ”Vad krävs för att vi ska ändra ”vår gamla syn på ryssen” som du skriver ovan ?”. Jag håller med om att vi behöver ha ökad personlig kontakt med vanliga ryssar och att det är via den personliga kontakten som vi skapar en bättre förståelse för varandra. Men en sak som jag tror är viktigt att veta är att förstå att Sverige och Ryssland har samarbetat med varandra sedan kommunismens fall.

    Enligt den Ryska ambassaden finns det finns cirka 50 olika avtal mellan Sverige och Ryssland. Bland de viktigaste inkluderar samband vid räddningsaktioner på Östersjön, Rymdforskning samt ett avtal som gjorde det möjligt för Sverige att förflytta militär styrkor igenom Ryssland till Afghanistan.(.ryssland.se, Hämtad 5/3). Den ryska ambassaden skriver också ”Överlag har relationerna Ryssland och Sverige emellan gått på de senaste åren framåt” (ryssland.se, Hämtad 5/3).

    Detta är vad ryssarna säger, vad säger svenskarna om Rysk-Svenska relationer?

    Enligt Sida (Swedish International Development cooperation Agency) skriver dem att de arbetar idag med mänskliga rättigheter, miljöfrågor och demokrati frågor i Ryssland. (sida.se, Hämtad 5/3). Dock om man kollar vidare i deras nätresurser kan man läsa en artikel från 2010 (uppdaterad 2014) där Sida sammanfattar sitt arbete i Ryssland. De avslutar artikeln med att skriva.

    ”Projekt arbetet har skapat en mängd personliga relationer. Många har upptäckt att även om ryssar och svenskar har olika historia, seder och tankesätt så är det likheterna som överväger. Det ger oss goda förutsättningar för ett fortsatt samarbete som ständigt växer och breddas” (sida.se, Hämtad 5/3)

    Den slutsatsen som jag väljer att dra ifrån Sida är ett sätt att förbättra relationen mellan Sverige och Ryssland då individuella ryssar och svenskar får möjlighet att skapa personliga kontakter som i sin tur kan förändra det svenska samhällets syn på Ryssland och ryssarna.

    Vad säger ni ?

    Källor

    www.ryssland.se/index.php/sv/otnocheniya – Ryska ambassaden i Sverige

    www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Europa/Ryssland/resultatexempel/Rysk-Svenskt-forum-summerade-15-ars-samarbete/

    http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Europa/Ryssland/Vart-arbete-i-Ryssland/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt intressanta punkter och perspektiv du lägger upp. Tyvärr tror jag att det är detta som inte den vardaglige svenske medborgaren får reda på, utan istället målas det upp en annan och mer fientlig bild till de, främst via media och press. Jag kan tänka mig anledningen till att detta inte visas upp tydligare, är att det kan räknas som nyheter som säljer dåligt, för vad är det som framför allt visas upp på nyheterna idag? Katastrofer, dödsfall och fientligheter i världen: nyheter som massmedian istället fokuserar på för att framställa världen som osäkert, farligt och "spännande", något som säljer och lockar åhörare. De väljer nyheter som visas för det svenska samhället och vilken nyhet säljer då bäst: ett diplomatiskt avtal mellan Ryssland och Sverige eller "ryssen" börjar med militära flygövningar i Östersjön nära svensk flygrum? Utifrån den gamla svenska retoriken kring "ryssen", tror jag det sistnämnda är den som i första hand tar plats i radio och på tv-skärmen.

      Radera
  4. Det är väldigt rätt när du påpekar att nyhetsmedierna har en "if it bleeds it leads" mentalitet. Där nyhetsmedierna balanserar ett samhällsansvar att upplysa om samtida händelser med ett ekonomiskt ansvar för att hålla sig ekonomiskt flytande för att sedan sköta sitt samhällsansvar. I fall man följer denna tankegång kan man dra slutsatsen att igenom att fokusera på dåliga nyheter kan man uppnå både det ekonomiska och det samhälleliga ansvaret.

    Jag vill även passa på att ta upp ett stycke ifrån boken Strategisk kommunikation där författarna Jesper Falkheimer och Mats Heide tar upp en norsk studie från 1965 som undersökte hur internationella händelser skildrades i norsk dagspress. I deras resultat kunde de dra slutsatsen att händelserna som fick nyhetstäckning.

    "utspelades under kort tid, De är intensiva, De är enkla att förklara, De är kulturellt närliggande, Stämmer överens med tidigare etablerade uppfattningar, De är överraskande, de utgör en följetong med klar dramaturgi, De stämmer väl överens med den sociokulturella referensramen i samhället" (Falkheimer & Heide, 2014, 171 - 172)

    Ifall vi använder deras resultat kan vi dra en annan slutsats vilket är att medierna väljer att täcka dåliga nyheter om Ryssland kan bero på ryss skräcken till att börja med. Det är enkelt att förklara en nyhet om rysk flygövningar över Östersjön än vad det är att förklara ett komplext 15 års långt svenskt – ryskt samarbete. Flygövningarna bekräftar även ryss skräcken som i deras resultat kan förstås som ”stämmer överens med tidigare etablerad uppfattningar”.

    Vad säger ni andra ?

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Som du vet sedan tidigare håller jag med dig om detta. Jag tror problemen är flera.

    Den svenska relationen till Ryssland som en närliggande geografisk makt som varit en nemesis i sekler spelar absolut en stor roll. Andra kärnvapenmakter i dag och historiskt har troligtvis inte setts på samma vis som Ryssland/Sovjetunionen. Min bild är att den ryska staten mer än andra nukleära stater fått stå som porträtt även för sin befolkning. Svensken skiljer tydligare på nordkoreaner och den nordkoreanska makteliten, än de ryska motsvarigheterna.

    Skulle man granska rysskräckens historia skulle den säkert vara snarlik den europeiska relationen till turken. Minns att vi fick en kandidatuppsats tilldelad oss i historian som handlade om hundturken och det europeiska kulturella arv som kommer med det begreppet.

    Jag upplever dessutom att många svenskar inte riktigt har förståelse för den problematiska ryska historien, som nog får betraktas som minst sagt brokig. Ockuperade av det mongoliska väldet från tolvhundratalet fram till det att femtonhundratalets feodala tsardöme tog över. Kommunismen som följde därefter levde ju ända fram till ett kvarts sekel sedan.

    Relationen med det ryska folket är som du nämner väldigt problematisk och kulturutbyten, där jag räknar in resor, är nog en viktig faktor.

    Som avslutning ska sägas att det så klart finns fler länder vars invånare helt avhumaniseras i många diskussioner och kanske är svaret så enkelt som att främlingsfientligheten fortfarande är utbredd - det är åtminstone svaret jag lutar åt. Afghanistan känns som ett aktuellt exempel i och med västs relation till landet både i dag och historiskt och inte minst sett till den nuvarande invandringen till bland annat Sverige. Som exempel på hur kommunikation som kulturförmedling kan fungera för att motverka den ständiga avhumansiering vi ser i samhället lämnar jag nedanstående länk, som tål att ses många gånger om.

    https://vimeo.com/117363500

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Intressant! Nu tänker jag vara lite avig och se på saken från ett annat perspektiv. Kanske är det så att den rysskräck du målar upp är på utdöende mer än vad vi tror. Det finns en långtgående tradition av rädsla inför detta enorma land, men jag tror att gemene man idag inte ser Ryssland som verkligt hotfullt om än en aning nyckfullt. Rysskräck-närande rubriker säljer säkert fler lösnummer, vilket du också är inne på i kommentarsfältet. Jag tror dock inte att det beror på reell rädsla, utan snarare att det verkar mer spännande att läsa om än en rubrik som skulle behandla något mer harmlöst. För att koppla ämnet till kursen så tänker jag att media rider på det kulturhistoriska arvet som kommuniceras på ett igenkännligt sätt där djupt rotade traditioner utgör ett säkert kort. Jag hör fler som skämtsamt uttrycker "ryssen kommer!" när de ser ett litet propellerplan, än de som på fullt allvar uppsöker skyddsrum (bildligt talat). /Sanna Sjöö

    SvaraRadera