måndag 21 mars 2016

"Ryssen": ett kulturarv i behov av förändring (återknytning)

(Jag kunde inte se hur man kunde lägga upp bilder via kommentarsfältet, så jag lägger upp bild och kommentar här. Det skall också tilläggas till Ludvig att den är ser jag icke som mitt tredje och sista inlägg, utan som en fortsättning på min första om "ryssen".)

Jag tror säkert att många ser "rysskräcken" som en relik från förr, då hela världens existens kunde sluta under kalla krigets dagar, men se på urklippet jag lagt upp här som är från Barometerns utrikesdel fredagen 18 mars. Artikeln tar för övrigt halva sidan där det står:

 "Säpo: Ryskt spionage är väldigt oroande
- Ryssland är fortfarande det land som spionerar mest på Sverige, konstaterar Säpo
- Och hotbilden har breddats..."

Rysskräcken är fortfarande ett levande bevis hos oss som en del av vårt kulturarv. Ord som "det ryska hotet" tas just upp i artikeln i den gula markeringen, en gammal retorik som fortfarande är mer än aktuellt. Det blir extra tydligt när man målar upp som på bilden "lilla" Sverige gentemot "stora och farliga" Ryssland, som dessutom vill jag tillägga har fått en mycket tydlig röd färg på sig (jag säger inget mer om just den saken). Därtill har de lagt fram tre obskyra och skuggiga figurer, som troligen representerar ryssar som spionerar på den svenska staten; några vi inte kan lita...

1 kommentar:

  1. Det ryska hotet... Hahah jo det tillhör verkligen vårat kulturarv. Jag ska inte vara sån man jag vet personligen att Ryssland bedriver militär verksamhet mot Sverige och det som skrivs i tidningarna sällan är fel, kanske bara lite överdrivna. Dock så tycker jag att det är roligt att vi alltid pratar om hur Ryssland är aggressiva mot Sverige. Inom försvaret så har jag aldrig varit med om en övning där motståndaren inte beskrivs som fienden i öst. Eller att våra prick tavlor är kläda i ryska uniformer... Är inte det en progressiv handling av Sverige?

    SvaraRadera