söndag 10 april 2016

I Svärdsmästarnas fotspår

I ungefär 3 års tid har jag tränat/studerat HEMA (Historical European Martial Arts).
Med detta så menar jag att man övar fäktning med vapentyper och manualer som kommer från medeltiden och framåt. Böckerna är tolkningar av de som skrivits av fäktmästare från olika tider i historien.

Inom HEMA finns det två olika sorters fäktare; dessa är tävlingsfäktaren, som namnet säger sysslar med att tävla inom turneringar över hela världen, den andra är uppvisningsfäktaren som övar in olika uppgjorda strider. Detta för att man på bästa sätt ska se hur en duell skulle kunnat se ut under t.ex. renässansen.

Båda dessa träningssätt följer samma manualer. Dessvärre så kan det ofta gå fel när man ska tolka dessa gamla skrifter. Varje fäktmästare ville hålla sitt sätt att fäktas hemligt för att ingen skulle kunna stjäla deras "moves". Detta gör dagens tolkningar felaktiga och "historiskt inkorrekta". Är detta ett problem eller är detta bara ett nytt sätt att blicka tillbaka och lära sig av det gamla men även blanda in det nya?

Enligt mig själv, som har erfarenheter inom ämnet, lär man sig någorlunda snabbt om det blivit fel i tolkningarna. Det bästa sättet att försöka få det så "rätt" som möjligt är att byta ut rörelser för att det ska vara bekvämt för kroppen och vara så effektivt som möjligt.

Detta leder mig in på frågan: är detta något att hålla kvar vid?
Fäktning handlar om hur man på det mest brutala och effektiva sätt tog människors liv förr i tiden. Det vi inom min egen fäktningsförening tänker på är att man kan avsluta duellerna på ett mindre "barbariskt" sätt. Detta genom att under uppvisning se till att det slutar med att en ger sig och döden inte behöver vara en del av upplevelsen.

Jag har även sett andra fäktningsföreningar använda sig av den mer våldsamma varianten av duell
och den var inte alls lika uppskattad då det fanns barn som blev rädda när det blev för mycket våld.

Kim Råberg




Bild från Joacim Meyers Art of combat  Bok 1 Del 1 Sida 116.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att fäktning och svärdskonst kan vara rätt så fascinerande och se väldigt snyggt ut när det utförs på ett elegant sätt.
    Jag har själv upplevt föreningar som visat upp detta på t e x borgar men även på en musikfestival nere i Tyskland
    där man i kombination med detta har en slags medeltida/viking by.

    Är det då konst eller rent våld kan man fråga sig?
    Jag tycker tycker nog ändå att det kan ses som en form av konst, eftersom det ändå verkar finns många engagerade HEMA sällskap som tar detta seriöst och verkligen vill visa upp svärdet som något vackert.
    Dessutom är det bra som du säger att er förening vill visa upp att någon ger sig i strid istället för att dö.
    Samtidigt präglas vi mycket av våld runt omkring oss i samhället både då och nu fast kanske på olika sätt, vilket gör oss rädda för vapen.
    Att kunna utföra en "äkta" svärdsduell kan ändå ses som en form av "värdigare" död av någon och det är ju något som inte finns idag där det istället rör sig om mer eller mindre rena avrättningar med skjutvapen.
    Jag har dock en oerhörd respekt för svärd och vapen generellt och skulle nog inte själv hålla på med det just pga skaderisken.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker svärdkonsten tillhör kulturarvet och bör hållas i liv så länge som intresset för det finns kvar. Jag har svårt att se det leva vidare om ingen vill lära sig. Vi kan nog inte tvinga människor. Eller?

    SvaraRadera