Kan vi rättfärdiga utgrävningar?

Historieforskningens fokus har ändrats genom tiden, från att ha handlat om att bevisa sin tillhörighet och rättfärdiga sin plats som härskare till att handla om kungar och krig, till att i dag handla mycket om genus och gemene människas historia. Kommer man i framtiden kunna läsa avhandlingar från vår tid och direkt se när de är skrivna? Precis som vi dömer ut de tidiga arkeologernas guldjakt och avsaknad av vetenskapligt tänkande kommer kanske vi också dömas ut för vår tids värderingar. Min poäng är att all forskning oavsett hur grundlig man anser sig vara är formad av samtidens ideal och idéer och dessa kan vara helt förkastliga om hundra år. Man kan i dag önska att vissa arkeologiska platser inte grävts ut när de gjorts utan att vi i stället skulle gjort det i dag när metoderna är bättre och kunnandet större. Men så är ju säkerligen också fallet med framtiden. Hur kan vi rättfärdiga en historisk forskning och utgrävning när vi vet att metoderna i framtiden antagligen kommer vara bättre? Jag är medveten om att vi i dag är duktiga på att dokumentera väldigt precist och lämna en del saker för framtiden att gräva. Men man måste ändå ställa sig frågan, vad avgör när det är rätt tid att gräva? Hur kan vi avgöra att vår kunskap är stor nog att utföra det arbete vi gör och att resultaten kommer vara relevanta för lång tid framöver?