Historieforskningens fokus har ändrats
genom tiden, från att ha handlat om att bevisa sin tillhörighet och
rättfärdiga sin plats som härskare till att handla om kungar och
krig, till att i dag handla mycket om genus och gemene människas
historia. Kommer man i framtiden kunna läsa avhandlingar från vår
tid och direkt se när de är skrivna? Precis som vi dömer ut de
tidiga arkeologernas guldjakt och avsaknad av vetenskapligt tänkande
kommer kanske vi också dömas ut för vår tids värderingar. Min
poäng är att all forskning oavsett hur grundlig man anser sig vara
är formad av samtidens ideal och idéer och dessa kan vara helt
förkastliga om hundra år. Man kan i dag önska att vissa
arkeologiska platser inte grävts ut när de gjorts utan att vi i
stället skulle gjort det i dag när metoderna är bättre och
kunnandet större. Men så är ju säkerligen också fallet med
framtiden. Hur kan vi rättfärdiga en historisk forskning och
utgrävning när vi vet att metoderna i framtiden antagligen kommer
vara bättre? Jag är medveten om att vi i dag är duktiga på att
dokumentera väldigt precist och lämna en del saker för framtiden
att gräva. Men man måste ändå ställa sig frågan, vad avgör när
det är rätt tid att gräva? Hur kan vi avgöra att vår kunskap är
stor nog att utföra det arbete vi gör och att resultaten kommer
vara relevanta för lång tid framöver?
lördag 24 september 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar