I somras besökte jag utgrävningarna i
Sandby borg på Öland. En sak som överraskade mig var det stora
antal besökare som tagit sig dit. Vägen dit är svår att hitta och
det ligger en bra bit in på en smal grusväg men trots detta var det
nästan hundra personer på plats. Vad är det som gör att
arkeologin lockar? Och är det något speciellt med just Sandby Borg?
Är det kanske det morbida i det som lockar? Jag tror inte det. Om
jag ska vara fördomsfull så var besökarna som var med mig det man
förväntar sig, genomsnittsåldern var hög, och en och annan
barnfamilj. Alltså känns det inte som att det ä det morbida som
lockar. I somras lyftes galjonsfiguren till medeltidsskeppet
Gribshunden och händelsen lockade omkring 200 personer. 200 personer
som kom för att se en utsmyckad träbit lyftas från havets djup. Är
det man ser kanske ett tecken på att arkeologiämnets fokus på
förmedling till allmänheten faktiskt fungerat eller är det något
annat?
lördag 24 september 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar