Nu har vi som läser programmet Kulturarv i Samtid och Framtid utforskat
begreppet kulturarv i snart ett år. Vi har diskuterat genom varje kurs vad
kulturarv egentligen är, vad det har för betydelse och hur det används. Utan
att riktigt lägga märke till det så har det här året, när jag tänker tillbaka,
öppnat upp för en helt ny definition av kulturarv för mig. Ärligt talat så kan
jag inte ens minnas hur jag definierade kulturarv innan jag började studera vid
universitet, men jag är tveksam till att jag såg samma bredd i begreppet som
jag gör nu. Denna lilla insikt fick mig att fundera över hur allmänheten över
lag ser på kulturarv. Vad tänker människor på när de hör ordet kulturarv,
alltså människor som inte valt att ägna hela sitt studie -samt arbetsliv till ämnet?
För att få svar på detta så har jag av nyfikenhet utfört en egen liten (högst
ovetenskaplig) undersökning!
Jag frågade personer i min närhet, släkt och vänner i olika åldrar, vilka som
är de tre första orden de får upp i huvudet när jag säger
"kulturarv". Den första reaktionen var densamma för i princip alla,
ett långt "öhhhh" följt av ett "uhm jag vet inte". Men när
första chocken lagt sig efter min otroligt djupa fråga så kom svaren ganska snabbt.
Det jag finner mest intressant i min lilla (högst ovetenskapliga) undersökning
är skillnaden i svaren mellan olika generationer. De något äldre personerna
(50-60år) hade ofta gemensamt att de tänkte på något i Sveriges historia men de
nämnde även alla lokala kulturarv, lokal historisk händelse eller lokalt kända
personer som till exempel konstnärer. Vi kan då jämföra med den yngre
generationen (25-35 år). Även där fanns det gemensamma drag i svaren. Ofta kom
det upp ord så som "gammalt", "viktigt" och
"historia". Gammalt och viktigt ja, men svårare var det för dem att
svara på frågan vad som var viktigt med det. Gemensamt för alla var att ingen
kopplade kulturarv till något nutida och modernt. Det är nog den främsta skillnaden även för
mig personligen. Jag såg kulturarv endast som något gammalt innan denna
utbildning. Idag kan jag se ett sorts kulturarv i att välja chips inför
fredagsmyset eller när jag gör en ny spellista på Spotify.
Är det viktigt tror ni att allmänheten får ta del av samma bredd av begreppet
kulturarv som vi gör i och med vår utbildning? Kommer intresset att öka för
kulturarv om det kan kommuniceras som något annat än gamla dammiga antikviteter
och tråkiga böcker eller är dessa fördomar om kulturarv kanske ett kulturarv i
sig?
Här är några av de svar jag fick på frågan ”vilka är de tre första ordern som kommer
upp i ditt huvud när du hör ordet kulturarv?”
Kvinna, 59 år: Verket, hembygdsgården och Brunnbäck.
Man, 24 år: Ruin, utländskt och viktigt.
Man, 58 år: Vikingatiden, karoliner och Carl Larsson.
Man, 28 år: Historia, viktigt och sen kommer jag inte på något mer.
Kvinna, 31 år: Gamla byggnader, böcker och museum.